About    Contact    Instagram    Shop


En matta som liknar mig
Konstfacks vårutställning 2016

Stockholm 

Foto Ulrika Lovén


EN MATTA SOM LIKNAR MIG Jag väver mattor som är något slags bruksvara, som inte är särskilt praktisk.
Jag mår dåligt av långsamhet och noggrannhet, men verkar hålla på med hantverk.
Jag står mitt emellan olika obehagliga begrepp och svajar.
Där Jag försöker vara fri, i en form som är både socialt och fysiskt begränsad.

Om kvinnan tvingats in i en struktur för att behaga, blir även väven så. Om huvudet har begränsats av synliga och dolda maktstrukturer så speglas det också i väven. Är väven det vi vill vara? Eller går det inte att gömma det vi är i väven? Är även de mest noggranna väverskorna som sina vävar eller är de bara bra på att anpassa sig? Överför vi kraven på kvinnan till mattan?