Artworks app- A conversation with Josefin Gäfvert

A conversation with Josefin Gäfvert

We met the craft star Josefin Gäfvert, fresh from an exhibition at Olseröd Konsthall at the heart of Österlen in Sweden.

4 min read
Photo by: Dennis Liljebäck

Josefin, thanks for taking the time to meet with us. Tell me, where did the journey begin, what paved your way in becoming an artist?

When I was 14, there was a trauma in my family and I needed to express myself without talking to anybody.  In the basement of my parents’ home there was a room with a mirrored wall where I used to spend most of my time sewing and painting self-portraits. I wanted to become a fashion designer in my early life because I used to think you need to be a genius if you want to become an artist. I created a lot of everyday use objects, like cushions, towels, and rugs, but they were never really optimized for being used. I guess, functionality is never being my highest priority. It is just recently I have realized that what I do is art.

What is the biggest challenge at this early stage of your career?

Money and time are my biggest challenges. I have a nine months old baby, so I need to maintain balance between my work and time.

Photo by: Josefin Gäfvert

Professionally as an artist, do you have any goals that like to accomplish?

The most important thing is to have time to develop and continuing the work in a way that´s intriguing for me. I would like to do something on a bigger scale, like a public work, that I could work on for a longer period and that would be seen by many people.

How did you start the working with textile and weaving?

I started sewing clothes because I wanted to look cool and elegant. Coming from Gotland, it it wasn’t too hard (hehe). Initially, I wasn’t at all interested in handicraft, but I accidentally took a course in screen printing which later on led me towards Nyckelviksskolan where I first learned to weave. I like risk-taking within the boundaries of the loom.

You’ve just finished a joint-exhibition with Åsa Jungelius at Axel and Anette Mörner’s beautiful place, Olseröd Konsthall. Did you two meet for the first time connected to the exhibition?

Yes, Åsa and I met through the exhibition, we had never met before, and I like to believe that our art was meant to be together, a good match.

We love the way you work with colours, it makes us happy. Can why tell us if it’s on purpose or just happen by chance?

To me, colours evoke feelings, and it inspires me. I love to see how colours are coming together in an unpredictable way.

What does art mean to you as part of your home?

I’m  more interested in the creation of art, as opposted to the decorasional side of it.  I  let my boyfriend decide how to decorate our home.

At home, do you have any works by yourself or by other artists?

I have some of my own work on the walls (and floor). I’m comfortable living with them. I would love to have an apartment filled with great art, but it’s not so important to me.

A favorite artist hanging on your walls?

No.

Anyone outside the industry that has left a particularly strong impression on you?

Olle Ljungström. I got his first CD: ”En apa som liknar dig” when I was just fifteen, its music and lyrics has been inspired me a lot.

While I am weaving I listen to books, radio, and podcast. My favorite hobby is to listen to writers talks about their writing, for example in the” Hysteria” podcast.

What are your plans for future?

I’ve just finished the exhibition Tête-à-Tête at Olseröds Konsthall, and we’ll see what that leads on to. If I am allowed to fantysise, it would be incredible to do a collaboration with the pioneering American fiber artist Sheila Hicks. She seems to be a very brave and intelligent woman. It would be fun to have some commercial collaborations too, for example, with Kasthall.

Thruth being though, this summer, I will teach a weaving course at Sätergläntan and also run my own summer shop / gallery on Gotland, Fide Ateljé, together with my sister who is a ceramicist.

Check out Josefin’s work here.

Kurbits om Tête-a-tête ä: Åsa Jungnelius & Josefin Gäfvert

Briljant kombo

Briljant kombo: Åsa Jungnelius och Josefin Gäfvert på Olseröds konsthall

 För en tid sedan öppnade årets säsong på Olseruds Konsthall i Olseröd, Skåne. Först ut är utställningen Tête-à-Tête med Åsa Jungnelius och Josefin Gäfvert, en så briljant kombination tycker jag. Två i sig spännande konstnärskap som här samsas och kompletterar i uttryck – cool satsning helt enkelt, jag blev väldigt nyfiken på upplevelsen.

Just nu, Tête-a-tête på Olseruds konsthall: Josefin Gäfverts verk Utan titel (tv) och Gorillamamman på väggen,Åsa Jugnelius glasverk står på ytterligare en matta av Josefin Gäfvert. (Foto Olseruds konsthall)

Precis som konsthallen skriver har ju både textil och glas blivit omtalade som konstnärliga uttryck på senare tid, gott så eftersom vi numera gärna vill  prata om konstformen textil och glas.  Därför är det också så bra att det är två utövare som utan pardon krävt sin plats på respektive konstscen med sina uttryck.

Åsa Jungnelius har en helt egen plats som glaskonstnär med sina områden och ämnen tolkade konstnärligt, och har mutat in den platsen under lång tid. Josefin Gäfvert har med sin textila konst från väven blivit allt mer självklar som utövare på arenan.

Åsa Jugnelius snippskålar i förgrunden, och No blue without orange av Josefin Gäfvert ståtligt upphängt på väggen i utställingenTête-a-tête.(Foto Olseruds konsthall)

Josefin Gäfverts tolkningar av kvinnans roll i samhället utifrån vävstolens möjligheter (och begränsningar) och uttryck är spännande i sig och att kombinera det med Åsa Jungnelius arbeten som ju verkligen berör samma områden i glaset, ger en riktigt spännande utställning.

Jag skulle säga att deras tolkningar av materialen utifrån politik, samhällsstrukturer, hantverkstraditioner och feminism förenar dem utifrån vad jag vet om deras respektive uttryck, (jag har inte sett utställningen tyvärr) – jag tänker att det är en sorts magi som uppstår i utställningsformen också.

Tête-a-tête: på väggen Josefin Gäfverts Experiment genom en kökshandduk. I förgrunden verk av Åsa Jungnelius. Utställningen pågår fram till 28 maj på Olseruds konsthall i Skåne. (Foto Olseruds konsthall)

Josefin Gäfvert återkommer ofta till att hon vill bryta loss kraven på material och teknik med sina verk, som att det alltid endast handlar om hur saker är gjorda (eller hur lång tid det tagit) när det kommer till konsthantverk, något som jag tänker mig Åsa Jungnelius gärna skriver under på också. Istället låter de verken prata  om könsmaktsordning, genus och moderskap, livet och allt som finns däremellan.

Road to baby, Josefin Gäfvert, kopplat till den könsmaktordning Åsa Jugngelius utforskar i sina verk i glas ("hålet och pålen") - två mycket spännande konstnärskap som undersöker feminism, jämställdhet och politik utifrån sina sinsemellan olika material. (Foto Olseruds konsthall)

Tête-à-Tête pågår till 28 maj, gå och se om du har möjlighet! Bilderna har jag fått från konsthallen, så roligt att se utställningsmiljön också, ser ju galet ståtligt ut!

 

Kurbits om ”Försöka bli”

Publicerat på Kurbits Media

Skrivet av journalisten Frida Arnqvist Engström.

Försöka bli – Josefin Gäfvert på HV Galleri just nu

Det har varit fullt upp med annat i slöjd- och hantverksbranschen för mig på sistone – och i gatukonstbranschen! – så jag har inte hunnit med att uppdatera som jag har velat. Jag har inte heller hunnit med att ta mig till Josefin Gäfverts pågående utställning på HV Galleri i Stockholm, den heter Försöka bli och pågår till 11 november, vi har lite drygt 1.5 veckor på oss alltså!

Josefin Gäfvert framför några av de mattor hon just nu ställer ut på HV Galleri i Stockholm, utställningen heter Försöka bli. (Foto Dennis Liljebäck)

Missa inte Josefin Gäfverts spännande konstnärskap, jag hade förmånen att få lyssna och prata med henne i vårt Form&frukostsamtal förra året och det är spännande hur hon rör sig i både den hantverkliga praktiken och samtidigt har en egen och mycket tydlig konstnärlig samtalston med sina besökare/betraktare.

Istället för kelim, handvävd matta av Josefin Gäfvert. (Foto Dennis Liljebäck)

Josefin Gäfvert väver mattor. Hon har i sitt senaste projekt, Ingen matt visit, undersökt hur mattor i olika stockholmares hem skulle se ut. Och hon har alltså vävt dem. Så här skriver hon om sitt projekt, så ni ska bli riktigt nyfikna på att vilja veta mer:

2016 tog jag min examen från Konstfack. Mitt examensarbete ”En matta som liknar mig” visade på hur jag som väverska alltid finns närvarande i mina vävar. I mitt senaste projekt ”Ingen matt visit” så har jag undersökt vad som händer om jag anpassar mig och väver mattor utifrån några stockholmares hem. Jag har vävt mattor som istället för att likna mig, försöker likna någon annan. Den annars lantliga handvävda textilen har jag velat förflytta till våran tid och våra hem. En strävan efter att skapa fler hållbara relationer mellan människor och objekt.

Mattan heter Road to baby och finns på HV Galleri just nu i Josefin Gäfverts pågående utställning. (Foto Dennis Liljebbäck)

Frågor som hur intresset för handvävning kan ökas, dels för att skapa förståelse för folk hur det hela går till, dels för att det ekonomiskt ska uppvärderas mer, vad händer med den konstnärliga utvecklingen när ingen kan försörja sig på att väva? Och som hur vävningen också behöver förändras och eventuellt anpassas till vår tids behov, är områden som Josefin Gäfvert är intresserad av.

Hon använder vävningen som en sorts kommunikation och det gillar jag. Hon sa bland annat till mig vid något tillfälle att vävningen behöver få andra frågor – jag förstår hur hon menar! Att alltid prata om hantverket generellt utifrån hur 1) svårt det är eller 2) hur lång tid det tar eller 3) hur olönsamt det är = det har ju tagit så lång tid leder inte till nytänkande eller till de där stora skutten som utvecklingen ofta kräver för att vi liksom ska hacka in på ett nytt spår, hitta en ny vana eller få en större förståelse eller sammanhang. Jag ville bara säga det.

No blue without orange - matta i den utställning där Josefin Gäfvert tolkat olika stockholmares hem och gjort mattor till dem. (Foto Dennis Liljebäck)

Och med det sagt, jo det är klart att vi också får prata teknik och hantverksskicklighet/hantverkskunnande, men ibland kanske vi måste utmana oss att ställa ytterligare frågor tänker jag, dra tanken lite till, formulera mer samhällsrelevanta, politiska, livsomställande eller provocerande frågor. Som Josefin Gäfvert till exempel gör i sina mattor.

Så. Här är några av de bilder som tagits fram till den pågående utställningen på HV Galleri. Där finns mattorna, och dit ska vi gå tycker jag. Till och med 11 november alltså