En matta som liknar mig
I mitt examensprojekt på Konstfacks kandidatprogram Textil, ”En matta som liknar mig”, undersökte jag varför väv ofta är så traditionsbunden och hur vävningen kan ha påverkats av att vara en kvinnlig praktik. Jag försöker förstå varför väven är så präglad av noggrannhet o tradition, när min egen upplevelse av vävning är att jag inte kan väva något annat än en abstraktion av mig själv. Med projektet ville jag belysa att vävning av bruksföremål kan vara mer än teknik och form och skapa intresse för mattan som historieberättare, kulturarv och konstnärligt uttrycksmedel. Jag ville frigöra mattan och bruksväven från gamla föreställningar.
Jag har länge undrat över varför väven är så traditionsbunden och varför det är så viktigt med noggrannhet och perfektion inom vävvärlden. Jag anser själv att vävprocessen är väldigt intensiv och intim och att det jag väver är starkt präglat av mig. I mitt projekt har jag undersökt vilka strukturer som har påverkat vad kvinnor har vävt och jag har reflekterat kring vad upplevelsen av att väva är. De texter och böcker jag har läst om vävning, hantverk och kvinnor har inspirerat mig och gett mig tankar som jag sedan omformulerat till väv. Med mattorna har jag velat uppdatera synen på mattan och vad en matta kan innehålla. Det har varit viktigt för mig att visa att vävning är som ett abstrakt språk där vävaren tar många konstnärliga beslut. Det jag kom fram till är att kvinnan historiskt sett har varit väldigt sammankopplad med sitt hantverk och att man har ansett att kvinnor genom hantverk förmedlar vilka de är, men kvinnor har inte riktigt haft möjlighet att uttrycka sitt riktiga jag. Väven har alltså påverkats av hur samhället har velat att kvinnor ska vara.
På examenutställningen visade jag 6 stycken mattor som på olika sätt är inspirerade av förhållanden mellan kvinnan, samhället, skapande och väven. Jag ville med mattorna förtydliga översättningen från tanke till väv, och få betraktarna att tänka varför istället för hur? Varje gång jag har ställt ut mattorna har det lett till många samtal om vävning och förväntningarna på kvinnan och hennes hantverk.
Projektet ställdes först ut på Konstfacks vårutställning 2016. En matta som liknar mig valdes sedan ut att visas på Design Students Selected av Stefan Nilsson på Furniture Fair 2016. Så här skriver Stefan Nilsson om projektet på sin blogg:
Mest spännande samtalet på Konstfack hade jag med Josefin Gäfvert som bland annat har verket “Jag mår illa av hantverk och jag spyr av konst”. Älskar provokationen. Hon har närmat sig frågan kring alla regler. När hantverk är så nära kroppen, nästan djuriskt, varför finns det så många regler man måste hålla sig till? Vad hände mer lusten? Intuitionen? Det är grovt, snett, fel material – men alldeles underbart. Förmodligen min favorit från hela Konstfack.
Under hösten 2016 visades projektet i en soloutställning på Gotländska Konsthantverkare & Formgivare i Visby. Projektet tog sig till final i designtävligen Talking textiles, Dorothy Waxman Textile prize 2017. Tävlingen anordnas av trendspanaren Li Edelkoort och kuratorn Philip Fimmano och visades på Parsons i New York under New York textile month 2017.
Ett av verken i projektet “Jag mår illa av hantverk, men vill spy av konst” köptes 2016 in till Nationalmuseums samlingar och finns att se på Nationalmuseum sedan hösten 2019.
Delar av projektet visades även i vandringsutställningarna Textila Undertexter och Mycket mer än gångbart.
Länk till kandidatuppsatsen En matta som liknar mig
I mitt examensprojekt på Konstfacks kandidatprogram Textil, ”En matta som liknar mig”, undersökte jag varför väv ofta är så traditionsbunden och hur vävningen kan ha påverkats av att vara en kvinnlig praktik. Jag försöker förstå varför väven är så präglad av noggrannhet o tradition, när min egen upplevelse av vävning är att jag inte kan väva något annat än en abstraktion av mig själv. Med projektet ville jag belysa att vävning av bruksföremål kan vara mer än teknik och form och skapa intresse för mattan som historieberättare, kulturarv och konstnärligt uttrycksmedel. Jag ville frigöra mattan och bruksväven från gamla föreställningar.
Jag har länge undrat över varför väven är så traditionsbunden och varför det är så viktigt med noggrannhet och perfektion inom vävvärlden. Jag anser själv att vävprocessen är väldigt intensiv och intim och att det jag väver är starkt präglat av mig. I mitt projekt har jag undersökt vilka strukturer som har påverkat vad kvinnor har vävt och jag har reflekterat kring vad upplevelsen av att väva är. De texter och böcker jag har läst om vävning, hantverk och kvinnor har inspirerat mig och gett mig tankar som jag sedan omformulerat till väv. Med mattorna har jag velat uppdatera synen på mattan och vad en matta kan innehålla. Det har varit viktigt för mig att visa att vävning är som ett abstrakt språk där vävaren tar många konstnärliga beslut. Det jag kom fram till är att kvinnan historiskt sett har varit väldigt sammankopplad med sitt hantverk och att man har ansett att kvinnor genom hantverk förmedlar vilka de är, men kvinnor har inte riktigt haft möjlighet att uttrycka sitt riktiga jag. Väven har alltså påverkats av hur samhället har velat att kvinnor ska vara.
På examenutställningen visade jag 6 stycken mattor som på olika sätt är inspirerade av förhållanden mellan kvinnan, samhället, skapande och väven. Jag ville med mattorna förtydliga översättningen från tanke till väv, och få betraktarna att tänka varför istället för hur? Varje gång jag har ställt ut mattorna har det lett till många samtal om vävning och förväntningarna på kvinnan och hennes hantverk.
Projektet ställdes först ut på Konstfacks vårutställning 2016. En matta som liknar mig valdes sedan ut att visas på Design Students Selected av Stefan Nilsson på Furniture Fair 2016. Så här skriver Stefan Nilsson om projektet på sin blogg:
Mest spännande samtalet på Konstfack hade jag med Josefin Gäfvert som bland annat har verket “Jag mår illa av hantverk och jag spyr av konst”. Älskar provokationen. Hon har närmat sig frågan kring alla regler. När hantverk är så nära kroppen, nästan djuriskt, varför finns det så många regler man måste hålla sig till? Vad hände mer lusten? Intuitionen? Det är grovt, snett, fel material – men alldeles underbart. Förmodligen min favorit från hela Konstfack.
Under hösten 2016 visades projektet i en soloutställning på Gotländska Konsthantverkare & Formgivare i Visby. Projektet tog sig till final i designtävligen Talking textiles, Dorothy Waxman Textile prize 2017. Tävlingen anordnas av trendspanaren Li Edelkoort och kuratorn Philip Fimmano och visades på Parsons i New York under New York textile month 2017.
Ett av verken i projektet “Jag mår illa av hantverk, men vill spy av konst” köptes 2016 in till Nationalmuseums samlingar och finns att se på Nationalmuseum sedan hösten 2019.
Delar av projektet visades även i vandringsutställningarna Textila Undertexter och Mycket mer än gångbart.
Länk till kandidatuppsatsen En matta som liknar mig
En matta som liknar mig- Konstfacks vårutställning
Skiss: Jag mår illa av hantverk, men vill spy av konst
